– Eller egentligen en salig blandning av tankar, funderingar, egotrippar och annat kring och från livet, jobbet, världen, släktforskning och fotande.

Vi bytte Östkusten mot Västkusten vilket innebar att husbilsturen som skulle gått till Norrtäljeområdet istället blev en sväng till landets andra sida. Vi körde utan någon konkret plan förutom att vara hemma hos Mirellas mamma innan måndag kväll.

I torsdags, med andra ord den 12/7, bar det av hemifrån och vi tuffade på västerut. Husbilen är en Bürstner från 1992 med en topphastighet (med solen i ryggen, hemlängtan och nerförsbacke) på 110 km/h men eftersom vi inte hade bråttom funkade den mer normala toppfarten på ca 80 km/h jättebra. I uppförbackar sackar den rejält men vi har inte gått bet på att ta oss upp där vi kört.. ännu. 

Första natten körde vi en beprövad övernattningsplats, nämligen det gamla stenbrottet i Hällekis. Enkelt och bra som vanligt, och även denna gång var det nästan tomt på husvagnar/husbilar. Nytt från förra året var att man nu skyltat vägen lite bättre och fått upp en informationstavla.

Fredagen bjöd på rätt bra väder och efter en något seg start fortsatte vi mot Lidköping för att bland annat gå på banken(!) och besöka Delicatos fabriksförsäljning. Det senare behöver kanske ingen förklaring även om Delicato inte är det bästa märket för negerbollar och annat.. men banken då? Jo, det är ju så i dessa moderna tider att Swedbank (och kanske andra också?) mer och mer slutar med kontanthantering! Jo, du läste rätt.. Hemma i Hallsberg kan man inte sätta in pengar alls längre utan man hänvisar till en av mackarna(!) där man kan sätta in 1500 pix/tillfälle. Jag kan nog kanske kallas bakåtsträvare ibland och jag förstår att man tänker på rånrisken, men banker SKA ta emot kontanter. Så är det bara. Allt annat är VANSINNE.

Delicatooutleten i Lidköping bjuder på berg av mums..

Nå, efter avklarade affärer fortsatte vi till Vargön, gjorde ett stopp vid Tygladan, passerade genom Vänersborg, gjorde ett snabbt stopp vid Korseberg, passerade Trollhättan, Uddevalla och tog vägfärjan över till Lysekil. På färjan hamnade vi bredvid en bil där killen i passagerarsätet ville få TaxFree-känslan på sitt eget lilla vis.. han hade en flaska Zingo och en flaska Explorer och körde varannan klunk-principen.

Efter att ha kört runt och funderat lite valde vi en ny ställplats där lokstallet tidigare fanns. 120 pix inklusive el och vatten är rätt bra även om man inte kunde skruva ner måsvolymen, men såna hör väl i och för sig till kustlivet och det störde inte så hemskt mycket egentligen. Det var dessutom förvånansvärt lite oljud för att vara en fredagkväll.. 

Lördagsmorgonen bjöd på sovmorgon och jag hann med att fota ett extratåg (eller ja, ni andra som är järnvägsinsatta vet att det inte var tåg utan en annan benämning, men i alla fall..) kört Uddevalla-Lysekil-Munkedal-Lysekil-Uddevalla i samarbete mellan några driftiga förare, Järnvägsfrämjandet och kommunerna längs banan för att visa att det VISST går att köra persontrafik även på Lysekilsbanan.

Trevagnarsreginan 3266 under första uppehållet i Lysekil.

Efter frukost och annat tuffade vi vidare norrut. Dagens mål var efter ett tips på kompisen Calle inställt på Kyrkvikens camping utanför Kragenäs och på vägen dit blev det en tur till Grebbestad för att besöka kompisen Michaelas sommarställe. Där dumpades också det mesta av inköpet från Delicatooutleten till viss överraskning och glädje.

Så småningom var det dags att åka vidare och vägen mot canpingen visade västkusten från sina bättre sidor med berg, vatten och strålande sol. Campingens ägare visade sig dessutom vara en mycket serviceinriktad man som visade oss till vår plats genom att cykla före och dessutom hjälpa till vid inbackningen av husbilen.

Ännu en sovmorgon blev det på söndagen och med målet inställt på ’en bra bit hemöver’ gav vi oss iväg. Ett snabbt besök i Strömstad och sen iväg till köpcentrorna(?) vid Svinesund.

Godisfabriken vid Svinesund..

En del godis- och annat handlade senare styrde vi vidare mot Årjäng. Det finns ingen smidig väg ’direkt över skogen’ utan GPSen gav oss förslaget att köra genom Norge, via Halden, väg 21, via Örje och ut till Töcksfors för att sen hamna i Årjäng. Förutom att det här blev Minus första besök i Norge visade sig vägen vara mycket spännande att åka. Backar, skarpa kurvor och nästan lite alplandskapsutsikter.

Ibland passerar vi gränsen!

Vi handlade på köpcentret i Töcksfors och sen bar det av mot Sandaholm vid Järnsjön. Där var det dock fullt med husvagnar/husbilar och det såg väldigt stängt ut så vi fortsatte längs E18 för att hitta något bättre ställe. Ett o-tips för er som är ute är att ställa sig vid bussbytesplatsen vid Knöstad. Vi stannade till för att se om det var något att testa, men ljuden från bilar och bussar var lite väl högt. Klockan och tiden hade sprungit iväg och den nypåkomna plan 3 fick bli ’någonstans vid planerna i Värmlands bro’ dit vi kom framåt 22.45 på kvällen.

Måndag och dags för hemfärd! Ett besök med mat i Liljedahl och sen full fart hemöver. Så småningom landade vi i Fellingsbro hos Mirellas mamma och resan var över för den här gången.

I helgen var det dags för lite husbilsturné. Vi hade inga fasta planer men vädret verkade bli bäst neråt västkusten så med siktet inställt nånstans runt Falkenberg bar det av i fredags eftermiddag. Med en husbil modell äldre som bara gör kring 90 km/h under gynnsamma förhållanden så hinner man dessutom se en massa man inte lägger märke till annars.

På vägen västerut stannade vi till för att handla i Ulricehamn. Det pompösa huset till höger är stationshuset och hade bilden varit tagen i början av 1980-talet hade det varit fullt med spår från en linjen genom svarta bilen och ända förbi bildens vänsterkant.

Övernattningen blev på en något blöt camping (men det GÅR att sitta ute och äta och grilla om man hakar i markiserna i varandra som ett stort tak..) och på morgonen satte vi av ganska tidigt. Det ovackra vädret höll i sig men som tur var hade kön hunnit in när vi kom så vi kunde gå direkt in för att betrakta köphysterin inne på.. just det, GeKås i Ullared. För er som varit där och vill ha en ursäkt kan ni ju alltid skylla på att det gamla stationshuset behövde en titt, det finns nämligen kvar och fungerar som Rastarestaurang numera.

Ett antal kassar senare styrde vi färden lite mer hemöver igen och hamnade till slut i närheten av Omberg där vi tog plats på en stor parkering/uppställningsplats. Vädret verkade bättre den här kvällen och vi kunde till och med duka upp allt ute utan att behöva veva ut markiserna. På något sätt fick vi för oss att alla skyltar om cykellopp (platsen ligger ju i kanten av Vättern..) råkade sitta kvar efter förra helgen alternativt satt uppe redan nu för att informera om kommande helg..

På morgonen började dock cyklandet. Olika cyklar och olika stilar. Efter att ha pratat med en funktionär i närheten av vår uppställningsplats fick vi slopa idén på att se på utsikterna utan istället bara ta oss så smidigt som möjligt ut ur det övercyklifierade området. Eftersom man släppte iväg deltagarna i klungor med viss tid emellan så uppstod det luckor på vägarna och vi kunde påbörja färden hemöver.

Nästa stora stopp blev Vadstena där vi kunde betitta både en museijärnväg under upprustning och slottet. Tiden går fort när man har roligt och några timmar senare var det dags att åka ännu mer hemöver än tidigare. Efter att ha delat våra vägar i Askersund var det inte superlångt hem och helgens resa kunde avslutas.